Materialfakta

Densitet 1,38. Smältpunkt: ca 260 °C.

Polyester har mycket god UV-resistens, mycket god nötningstålighet samt god resistens mot syror.

• Polyester Multifilament kallas normalt ”Polyestersilke” och består av många tunna heldragna fibrer av polyester som tvinnas samman till grövre polyestersilkegarner.
• Spunnen Polyester kallas normalt ”Polyesterull” och består av kortare polyesterfibrer som spinnes samman till garner med en matt yta som ger högre friktion än polyestersilkegarnerna men med något lägre styrka.

Densitet 1,14. Smältpunkt: ca 220-250 °C.

Polyamid förekommer under en rad olika varumärkesnamn, där ”Nylon” (=”Polyamid 6.6”) och ”Perlon” (=”Polyamid 6”) är de vanligaste. Dessa olika varumärken har något olika egenskaper men kännetecknande för samtliga polyamider är att de har stor elasticitet (som ger mycket god chockupptagningsförmåga), hög styrka samt god UV-resistens (dock något sämre än polyester). Vi använder i första hand polyamid multifilament i vårt program. Polyamid är resistent mot alkalier, men är ej resistent mot syror.

Densitet 0,91. Smältpunkt: ca 165 °C.

Produkter av polypropylen flyter pga dess låga densitet. UV-resistensen hos fibern är endast medelgod, men kan påverkas genom tillsatser av kemikalier vid framställning av fibern. Materialet är resistent mot de flesta syror och alkalier. Polypropylene (PP) framställs som olika typer av fibrer, där PP-split film är den vanligaste. Den framställs genom att pp-granulatet smälts och sprutas fram till en film (el. ”folie”) som sedan delas upp i smalare band, vilka tvinnas till garner.

Andra former av pp-garner är pp-monofilament (= heldragna fiskrevsliknande fibrer med diameter > 0,1mm) eller pp-multifilament (=”pp-silke”, med fiberdiameter < 0,1mm). Polypropylenlinor förekommer i en rad olika färger och är som pp-split film vanligast förekommande i blått (”PP-blå”).

Densitet 0,95. Smältpunkt: ca 135 °C.

Polyetenfibern förekommer oftast som monofilament till tågvirkestillverkning. Precis som pp-fibern flyter polyeten. Den har något lägre styrka än polypropylen, men bättre tålighet mot nötning samt bättre UV-resistens. Är normalt orange till färgen.

Densitet 0,92. Smältpunkt: ca 145 °C.

Fibern, som är en ”modifierad pp-fiber”, förekommer under flera olika namn, bl.a ”Poly-Steel” och är oftast ljusgrön till färgen. Danline-linor flyter och har bättre UV-resistens och högre brottstyrka än polypropylenlinor (ca 20% högre).

Densitet 0,97. Smältpunkt: ca 140 °C.

En ”högförädlad” polyethylen-fiber där man lyckats uppnå mycket hög styrka hos fibern samt extremt låg töjning (ca 2–4%). Används ofta som kärna i flätade linor där man önskar hög brottlast, låg vikt och låg töjning. De vanligaste varumärkena för denna fiber är ”Spectra”, ”Acera” och ”Dyneema”.

Densitet 1,41. Smältpunkt: >500 °C.

En ”högförädlad” polyamid-fiber med mycket hög brottstyrka och låg töjning.

Det vanligaste varumärket är ”Kevlar”. Kevlarfibern är känslig för skarpa brytningar och har låg UV-resistens. Används i huvudsak som kärna i flätade linor, ibland blandad med HMPE.

Densitet 1,40. Smältpunkt: ca 280 °C.

En ”högförädlad” polyesterfiber med hög brottstyrka, mycket låg töjning och i stort sett obefintlig ”krypning” (= när fibern blir plastisk och ej går tillbaka till sin ursprungliga längd efter belastning).

Används i huvudsak som kärna i flätade linor. Det mest kända varumärket är “Vectran”.